Att tänka tillbaka på den svenska musikfestivalens historia är som att bläddra i ett fotoalbum fyllt av dammiga minnen, starka känslor och pulserande nutid. Från de idealistiska och politiskt färgade sammankomsterna på Gärdet under 70-talet till de storskaliga, kommersiella och tekniskt avancerade EDM-festerna som Summerburst kom att representera, har resan varit lång och fascinerande. Det är en utveckling som inte bara speglar förändrade musiktrender utan också djupare samhällsförändringar, nya sätt att umgås och en ständigt pågående dialog om vad en festival egentligen är och ska vara.
Gärdets gräsrotsanda och de tidiga festivalåren
Jag minns berättelserna, och ibland känslan av att nästan ha varit där, när jag tänker på Gärdetfesterna i Stockholm. Det var en tid då musikfestivaler kändes som en förlängning av en större rörelse, en manifestation av gemenskap och en vilja att förändra. Musiken var navet, absolut, men det handlade lika mycket om att mötas, utbyta idéer och leva ut en alternativ livsstil, ofta med en tydlig koppling till vänstervågen. Dessa tidiga festivaler drevs ofta av ideella krafter, långt från dagens sponsoravtal och VIP-områden. Det var en mer avskalad, kanske mer omedelbar, upplevelse där gränsen mellan artist och publik kändes tunnare. Det var startskottet för en kultur som skulle växa sig stark och ständigt omdefiniera sig själv under de kommande decennierna.
Kommersialiseringens våg och genrernas skifte
Under 80- och 90-talen började festivalscenen sakta men säkert att förändras. Fler festivaler dök upp, spridda över landet, och även om många behöll en stark koppling till rock och pop, började arrangemangen bli mer organiserade och professionella. Det var dock under 2000-talet som den stora kommersialiseringsvågen svepte in på allvar. Festivalerna blev större, dyrare och mer beroende av sponsorer och biljettintäkter. Samtidigt skedde ett skifte i musiklandskapet. Medan rocken fortfarande hade sin givna plats, växte sig andra genrer starkare. Elektronisk dansmusik (EDM) började bubbla under ytan för att sedan explodera i popularitet, vilket banade väg för en helt ny typ av festivalupplevelse.
Summerburst-eran: Spektakel, EDM och nya utmaningar
När Summerburst lanserades 2011 markerade det en ny era för svenska musikfestivaler. Med ett tydligt fokus på EDM och bokningar av världens största DJ-namn, blev festivalen snabbt en gigant som lockade hundratusentals besökare till städer som Göteborg och Stockholm. Här var det inte längre bara musiken som stod i centrum, utan hela upplevelsen: de massiva scenerna, de spektakulära ljus- och lasershowerna, och känslan av att vara en del av ett enormt, pulserande party. Informationen från teknikforum som Ljudoljus.net, med detaljer om hundratals kvadratmeter LED-skärmar och avancerade rörliga ljuskonstruktioner, vittnar om den enorma tekniska apparat som krävdes för att skapa Summerbursts signum. Det är en värld ifrån Gärdets enkla scener. Men framgången kom inte utan utmaningar. Redan under de första fem åren uppmärksammades en påtaglig snedfördelning mellan manliga och kvinnliga artister, ett problem som festivalledningen själva beskrev som ett ‘pågående dilemma’. Dessutom har den kommersiella festivalbranschen visat sig vara känslig för ekonomiska svängningar och förändrade publikpreferenser, vilket nedläggningen av en annan stor aktör, Big Slap i Malmö, nyligen blev ett smärtsamt exempel på.
Festivalscenens mångfald och nya vägar
Trots Summerbursts dominans under en period vore det fel att säga att den svenska festivalscenen enbart handlar om storskalig EDM. Tvärtom har landskapet blivit mer mångfacetterat än någonsin. Tittar man på regioner som Blekinge, ser man en otrolig bredd – från pop och rock till kammarmusik, tradjazz och till och med festivaler som hyllar helt andra intressen än musik. Det visar hur festivalbegreppet har vidgats och blivit en viktig del av det lokala kulturlivet och besöksnäringen på många håll. Samtidigt finns det initiativ som går helt andra vägar. Emergenza Festival, till exempel, fungerar som en global tävling och plattform för osignade band, där fokus ligger på talangutveckling och att ge nya akter chansen att nå ut – en viktig plantskola för framtidens musik. En annan tydlig trend är det ökade fokuset på hållbarhet. Arrangörer som Luger, som ligger bakom Way Out West, arbetar aktivt med att minska festivalernas miljöpåverkan, bland annat genom projekt för att återbruka textilier som funktionärskläder. Det visar en växande medvetenhet och ett ansvarstagande som blir allt viktigare för både arrangörer och publik.
Ekon av Gärdet i en föränderlig framtid
Så var står vi idag? Resan från Gärdets idealistiska gräsrotsanda till Summerbursts kommersiella maskineri och vidare till dagens mer diversifierade och medvetna festivalutbud är en spegling av vår tid. De stora megafestivalerna har visat sig sårbara, samtidigt som mindre, mer nischade evenemang och initiativ som fokuserar på hållbarhet och talangutveckling växer sig starkare. Kanske är det så att ekot från Gärdet – längtan efter gemenskap, äkthet och musikens förenande kraft – fortfarande hörs, även i bruset från de största scenerna. Framtiden för svenska musikfestivaler är oviss, men just därför också spännande. Den kommer sannolikt att fortsätta formas av nya musikaliska strömningar, tekniska innovationer, ekonomiska realiteter och, inte minst, av vår eviga längtan efter att samlas och dela upplevelser tillsammans. Kanske handlar det inte om att välja mellan Gärdets anda och Summerbursts spektakel, utan om att hitta en balans där båda kan existera och berika den svenska musiksommaren.